Blicken for över eftertexterna och jag ville verkligen inte gå därifrån när appåderna dog ut. Jag ville stanna kvar. Se mer. Ville inte att den skulle sluta. Rysning efter rysning for över ryggen, upp över armarna, kinderna. Ögonen var blöta av tillbakahållna tårar och jag darrade. Aldrig har en film rört upp så mycket känslor som denna. Jag är en sådan person som inte lätt blir berörd av filmer, men den här. Wow är det enda ordet som jag kan få ut. Wow. Huir de kunnat skapa en sådan magisk film, som samtidigt var så verklig kan jag bara inte förstå. Man levde med dem varenda minut. Har du inte sett dem så den så fort du kan.
En film som sägs vara värdens dyraste och största (stor så att säga, platsen den tog på hårddiskarna) film genom tiderna i hela världen säger en del på hur mycket kraft de lade på att göra filmen. Filmen har blivit kritiserad här i Sverige, men hyllad överallt annars. Jag har inget annat är ros att ge dem. Vi ser dessa Na'vi, enligt mig, vackra varelser som förstår världen bättre än vi människor. Det kanske är lite uppförstorat, men tänk efter. Världen omkring dig är inte bara ett verktyg som man kan tjäna pengar på, värden är något heligt. Något magiskt. Något människan förstör.
Filmen Avatar visar verkligen hur vissa människor är beredda på att gå hur långt som helst för pengar och mark. Och detta är sant. Titta bara på alla krig som pågår, alla som har pågått och alla som kommer att pågå. Så länge som det finns människor som är hagalna (vilket det alltid kommer att finnas) så kommer aldrig krig och förstörelse att upphöra. Det är inte rätt att döda någon för att bli rik. Det är korkat att förstöra sin egen värld för att få pengar. Det är idiotiskt om jag får säga min mening. Ja, världen som vi känner den håller på att bli förstörd. Vi har rivit upp allting. En gång i tiden fanns det en skog här, just där jag sitter. Det bodde djur här. Kanske en föregångare av ekorren eller hjorten som ännu bor i skogen bakom huset. I marken bodde det harar och rävar.
Nu förtiden ser man inte skog som det vackra det är. Man tittar inte upp mot stjärnorna och ser det magiska i detta. Det har människan tagit bort. Tittar man upp mot himlen nu (om man ser den för alla höghus, vill säga) så ser man inte det vackra som finns där. Allt man ser är en prick, man lägger inte märke till den, man tittar inte extra.

Det jag vill säga är att Pandora, planeten som Avatr utspelar sig på, är en otroligt vacker planet, och ändå vill människan försöra den. Och för vad? Jo, för pengar såklart. Avatar visar denna verklighet väldigt bra och jag tycker vi borde tänka efter. Värden är förstörd nog. Förstör den inte mer. Snälla...