"Störst av allt är kärleken. Jag älskar dig så." Slutet på prins Daniels tal som han höll igår under middagen. Jag ser den först nu eftersom jag satt på en annan middag med en annan Daniel på en annan plats i Sverige. Daniels tal tycker jag var underbart vackert. Det var personligt, spontant (ja, även fast det var innövat) och visar både den kungliga och den mänskliga, folkliga människan som Hans Kungliga Höghet prins Daniel faktiskt är.
Jag har inte direkt intresserat mig av kungahuset förut, knappt sett några intervjuer eller liknande och denna helgen har jag sett mycket utan kungahuset och jag hade aldrig kunnat tänkt att kungen och kronprinsessan var sånna sköna människor som de faktiskt är. Victoria som stod och flirtade med sin nyutnämnda man och hela tiden rörde vid honom, vilket är väldigt ovanligt för kungliga par.
Jag tycker att deras bröllop verkligen känns som ett sagobröllop. Hela deras historia bara skriker Disney, fast istället för att prinsessan kommer från folket så är det här prinsen som förut har varit helt okänd. Det är vackert och väldigt romantiskt hela den här sagan.
Höjdpunkten på bröllopet är helt klart när de sa Ja och när de utbytte ringarna. Så vackert! Jag blev otroligt rörd när Daniel fällde en tår och när hans händer darrade när han satte ringen på sin bruds finger. Man tappar ju nästan andan av alla känslor. Varken kronprinsessan eller prinsen är rädd för att visa sina känslor, jag tror att även Victorias var väldigt nervös men hon höll alltid en hand vid sin make för att lugna honom.
Nog om detta bröllop. Jag har suttit och kollat igenom och redigerat fotona från igår som jag tog, vid sidan av, på Ann och Daniels bröllop och jag kan inte sluta titta på dem. Deras bröllop var så sött, så enkelt, men jag tyckte samtidigt att det var kärlek i all sin prakt precis som det ska vara och det var otroligt vackert.